Det är ungefär så jag känner mig just nu i alla fall... Ja hur som haver lite bakgrunds information för den intresserade; Ett tag sen, typ ett halvår sen, så ströp en nära vän kontakten helt med mig. Av helt korrekta anledningarna egentligen. Hur som helst nu ett halvår senare så får man en ny friend inivte, samma dag som hon då byter sin relationsstatus... Bara skriker att "nu har jag mitt på det torra så det spelar ingen roll vad du gjort eller vad du egentligen vill så är det så här det är"... Visst jag förtjänade det de vet jag men vad förtjänar jag egentligen? 

Får man verkligen vara lycklig? Finns det en äkta, riktig sån här glorifierad happiness? 

Väldigt skrämmande timing på det här då jag började drömma om henne för några nätter sen, se föregående inlägg, och nu det här... Men men man ska väl inte klaga för nu kanske man åter igen kan prata med den enda personen som någonsin har förstått sig på mig...